Jag är allt

Huga! Imorgon är det the big interview och jag dör av nervositet. Buhuhu hjälp mig någon! Kan ingen gå dit i mitt ställe? Jag tror detta blir den mest seriösa intervjun i hela mitt hittills levda liv. Det gäller ju faktiskt ett jobb jag verkligen vill ha. Ett riktigt jobb. Inget vikariat, ingen timanställning utan ett riktigt jobb. Jag har aldrig förut vart på intervju för ett riktigt jobb som jag verkligen vill ha. Det har bara varit en ouppnåelig dröm. Vad ska jag säga? Vad ska jag ha på mig? Hur ska jag bete mig? Hur ska jag förklara att jag inte kan XML och InDesign? Det var ju inte som att jag skrev i brevet att jag kunde det. Men jag skrev ju inte heller att jag inte kunde det. Jag skrev ingenting om det alls faktiskt.

Henrik säger att det är kul att gå på intervju för man får chansen att helt oförbehållslöst prata bara om sig själv. Jag borde kanske försöka börja tycka att det är trevligt. Jag tycker om att prata om händelser jag varit med om. Men annars vet jag inte om det är så kul. JAG JAG JAG. Mig mig mig. Jag kanske ska öva med Henrik idag. Jag älskar att jobba i team, ni anar inte hur mycket jag älskar det. Nej, just det, min jobbcoach sa att man inte fick säga älskar. Jag gillar att jobba i team, samtidigt som jag gillar att arbeta självständigt. Jag gillar också att ta eget ansvar, samtidigt som jag inte har några som helst problem med att ta direktiv. Jag gillar att jobba 8-17, samtidigt som jag gillar att jobba kvällar och helger. Jag gillar när det är sol ute, samtidigt som jag gillar när det regnar. Jag är allt. Och min jobbcoach tycker att man ska vara allt. Helst ska man vara en klyscha. En människa som inte kan finnas i verkligheten. Men man kan inte vara allt. Och jag kan nog bara vara jag. Jag gillar mig. Det är huvudsaken. Jippi!

Nu lyckades jag helt överraskande ändra ett nervöst sammanbrott till självkärlek. Vad fint!