Röda snowjoggings

Förresten så träffade jag på en gammal kursare igår från när jag läste 20 poäng lingvistik våren 2003. Jag såg ett par röda snowjoggings på stan och stirrade hänfört, då jag inte har sett en enda människa med snowjoggings på hela vintern, förutom jag själv. Så märkte jag att personen i fråga stirrade lika mycket på mig som jag stirrade på hennes skor, och jag hade inte mina snowjoggings på mig just igår, eftersom det var så torrt och osnöigt. Så var det hon. Vi var klassbästisar tillsammans med två andra tjejer och vi höll kontakten ett tag allihop efter att vi hade slutat. Men sen rann det ut i sanden som man brukar säga. Och nu var hon färdig och yrkesutövande logoped den jäkeln! Vilken jäkla jäkel alltså. Fast jag ville ju aldrig bli det. Eller jo, ett tag hade jag funderingar på det men man behövde väldigt bra betyg för att komma in på den utbildningen så jag orkade aldrig ens söka till den.

Men nu har jag kommit på vad jag vill bli! Nånting som jag faktiskt tror på. Jag ska dock prata med min nya jobbcoach den 10 mars innan jag offentliggör det här. Ja, jag ska få en ny jobbcoach. En intern från Arbetsförmedlingen den här gången. Förhoppningsvis låter hon mig få en syl i vädret och till och med kanske lyssnar på vad jag har att säga, till skillnad från den där tvåveckorsutbildade coachen jag träffade i höstas. Han var blä.